e de bevis på att ja har ett liv oxå?! För ärligt talat har ja inte haft tid och skriva allt ja velat. Och tur va väl de. För allt gick åt helvete ändå. Som i vanlig ordning, tyvärr. Men ja ska va själv och njuta av ensamheten, lugnet, inte ta hänsyn till en slapp karl. Jag trivs faktiskt riktigt bra med att va ensam egentligen, vill iaf inte bo ihop med någon. Jag vill kunna göra som jag vill, sova när de passar oss, va vaken hela natten, ja ni fattar va ja menar. Jag har världens vackraste dotter som jag inte kan beskriva i ord hur mycket jag älskar, jag har två underbara hundar som är fantastiska med Amelia. Behöver jag mer? Nej! Men sen har ja min mamma & pappa, mina syskon som jag älskar oerhört mycket och mina fantastiska vänner som är helt underbara. Kan man som människa begära mer? Jag förstår inte varför alla hela tiden ska ha de nyaste, bästa, mest perfekta osv, när man kan vara glad och lycklig över det man har?! Mår man inte bättre då tro? Jag tror de iaf.. 

För lika gärna som en annan människa kan trycka ner dig, misshandla dig psykiskt kan man göra det mot sig själv. Omedvetet om man inte, tex, har varit deperimerad tidigare så man kan känna igen "mönstret". För mig är det iaf så. 

Men nu är det nya tag som gäller och lägger detta skitet bakom mig och står på min egen pedistal. 

Amelia växer som tusan. 17 feb va vi på bvc och då vägde hon 5300g och 59cm :) Helammar och där e inga bekymmer alls. Hon är så otroligt snäll och sover jätte bra. Hon ler hela tiden tycker ja och försöker skratta men de blir typ världens jätte smile och gruglande. hehe.. Hon "pratar" en massa och fäcktar med armar och ben. Man undrar vad hon vill säga, vad hon tänker när hon ser en lr när man pratar med henne. Hon är ett äkta tv barn oxå, sätter henne i gungan lr sittern så kollar hon tv, även om hon ligger i min famn så vänder hon sig till tvn å emnellanåt försöker hon prata med dom.. haha.. Men PlayHouse Disney e de bästa tycker hon :) Så söta barnprogram. Den 24 mars är de samtal för mig med BVC sköterskan om hur jag mår osv.. Och då ska Amelia få sina vaccinationer. Alltså hon är 2,5 månad redan :/ Vart tar tiden vägen??! De va igår jag låg på förlossningen och fick upp denna vackra skapelsen på magen juh.

Men det är verkligen ingen klyscha med att man glömmer hur ont de gör.

Man glömmer de iaf jag. Jag saknar magen, det myset med någon som rörde sig där inne och alla frågor runtomkring. Och längtar faktiskt tills det är dax för nummer två. Längtar efter förlossningen, alla känslor det medför. Jag har aldrig gjort något så häftigt som att föda barn. Men enligt mig själv och om jag jämnför med andra som får en del komplikationer lr de drar ut på tiden så tycker jag att jag hade en lyx graviditet, förlossning och Amelia är ju super snäll. Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde när jag väntade Amelia, min fibro va där men inte alls så intensiv som innan graviditeten. Nu har den dock kommit tillbaka och den är ungefär som innan, men jag står ut iaf.

Dopet är bokat och fick den präst jag ville ha :D Underbart!! Så ska försöka skicka ut inbjudningarna i veckan.. Har såå många jag vill bjuda men kan inte ha hur stort som helst. De e redan för stort egentligen :/ Men det är hon värd mitt hjärta! 

Pappa och Mattias fyllde år den 12feb och festen va lyckad fram till kvällskvisten. Tyvärr så blir en kyckling en höna väldigt lätt.. Men de e uppordnat iaf.

Mattias fick sitt körkort förra veckan oxå :) Och Memil fick sitt igår..

Renovering av de gigantiska vardagsrummet har börjat. Men de tar sin tid. De blir många pauser iom Amelia, men det är på gång iaf. 

Hemsidan för Björnen´s Tractor Pulling har ni fått sin egen domän och vi har sett ut platsen där bana, parkering å allt ska vara.. De känns riktigt bra :) 

Så nu heter vi   www.bjornenstractorpulling.se

Har säkert mer och berätta om men jag orkar inte mer ikväll.

Ner till pannan och kolla den, rasta hundarna, ta natt ciggen göra sig klar för sängen och krypa ner och mysa till en film med min vackra älskade dotter. 

Natti Natti // Ina & Amelia <3 

Varför ska de va så svårt att tänka efter lite innan man öppnar käften lr skriver en massa skit?? 

Blir så jävla ledsen rent ut sagt när de tom är ens så kallade närstående som uttrycker sig så. Ena veckan är man å fikar ihop och nästa så sitter dom fan och skriver en massa om att man är lat och INTE VILL JOBBA!!! 

Jag vill jobba!! Men KAN INTE! Det är en jävla stor skillnad på de. 

1. Vi kan börja med praktik platserna jag varit på när ja gick i skolan.

*Fenix Café & Konditori. 8 månader sen la de tyvärr ner. Annars hade jag gladeligen varit kvar där.. 

* När ja verkligen kom på att de va tunga maskiner och anläggning jag ville jobba med. Köra lastbil vill jag oxå. Så hade ja praktik på två olika firmor, den ena fick jag inte va kvar på för jag va TJEJ!! 

*Kom därefter in på PEAB skolan, gick där i 7månader. Sen sa läkarna att om jag fortsätter med det och jobbar med de så sitter ja i rullstol när ja e 45.. ((Vad gör man då?? Hade ni fortsatt? Inte ja iaf.. )) 

*Har haft en hel del jobb men kroppen har inte orkat så jag har fått sluta. Plus att mensvärken (som jag opererades för i mars -10,) gjorde att ja låg hemma 1 vecka i månaden. På tunga smärtstillande. I värsta fall inne på KK med Ketogan/Morfin injek.)  Vilken arbetsgivare accepterar det? 

Sen att jag från den ena stund må hyfsat bra till att de vänder på 15min till och va ett helvete.. Jag älskar hästar och har jobbat på Axells Palomino & Elaine´s Palomino, men kroppen har sagt ifrån..

Jag har fått lägga ner det jag brinner för. Det som varit mitt liv. 

Visst jag rider IBLAND, ja, men jag offrar en hel dag efteråt till att ha ont.. 

Sen den klassiska ridningen har ja lagt av med helt, men westernridningen funkar bättre. Den är mjukare så tack vare den kan jag få njuta av hästarna ibland. Visst, man kan jobba på marken. Men det är tungt det också. Och sköta stallet som mockning, vatten, foder och allt annat de går inte. 

Så jag har fått lägga ner de. Jag hoppas dock en dag att kunna ha häst igen, men de kommer dröja många år innan jag lärt känna min kropp och förstå hur jag ska leva med sjukdomen. 

Vad ska man göra för att ni som påstår bry sig ska förstå att det ni säger/skriver sårar mig enormt?! 

Bara som nu, när jag blev med barn. Helvete vilka reaktioner, vilket jag kan förstå OM man inte vet vad som hänt innan heller.. 

Men detta är ett val jag noga övervägt och det är mitt val och hade jag inte vetat att jag klarar av det och att barnet inte skulle få det bra så skulle jag inte gjort detta valet.. 

Nej åter igen, 

Istället för att hacka ner på mig för att ja lyckas göra något en dag så kan man väl glädjas med mig istället. Annars kan ni sluta "bry" er och hålla er borta.. 

För jag sorterar bland dom jag har runt mig, och det lär märkas..

"Människors rykte är som porslin.

Det är lätt att förstöra men går aldrig helt att reparera." 

//Ina

Så nu får den va öppen. För jag hade ingen lust att skriva längre :/

 Och får jag nu sjuka kommentarer av okunniga människor så får de va så, vi är många som skrattar åt dom stackars patetiska människorna som måste hävda sig för att själva må bra.. 

Vi alla har sjukdomar, problem, bekymmer och oavsett om det är samma sort lr inte så är de olika från person till person. Vi alla har de jobbigt någon gång i livet på olika vis och då ska man väl ändå stötta varandra och "hjälpa dom upp"??!!

Eller har jag fattat de fel?? Tror inte en person som hackar och trycker ner en annan mår så jävla bra faktiskt. Tror dom mår mycket sämre än vad dom själva vet..

Men nu skiter ja i folk som inte tillför något positivt i mitt liv. Och de kommer märkas markant med tiden. För märker att jag redan nu är väldigt beskyddande..

 Och ju längre in i graviditeten kommer man bli mer och mer beskyddande och sortera bort dom falska människorna i ens liv.

Har sett mycket nu bara på Lilla med valparna, hur hon sorterar bland dom som varit här och tittat på dom.. Min vänner som jag känt länge och som Lilla även känner, hon skäller, morrar, reser ragg och skyddar sina bebisar.. Vilket är helt naturligt. Och så funkar vi människor också fast vi står ju inte på alla fyra å skäller precis. 

Men ja som sagt, hon har nu äntligen Valpat :)

21 Juli tittade dom ut :)

Hon fick 10 små underbara vappisar som nu är 2 veckor. 

5 hanar och 5 tikar. 8 svarta varav 1 som är helt svart resten har vita tecken och 2 hanar som är brun/vita :) 

Alla var stora och friska vid födseln och hela valpningen gick kanon bra :) 

3timmar och 20minuter för att få ut allihop.

*Mycket stolt över min donna*

Tyvärr så blev Lilla dålig ett dygn efter så vi åkte in på natten den 22 Juli då hon hade feber, var vinglig i bakdelen och stel. Trodde det var kalkbrist för symptomen tydde på de men inte de, alla prover va normala. Men sen den 26 Juli, på måndagen så blev hon jätte dålig. PÅ morgonen vid 7 tiden va hon ute och var jätte pigg, sen vid ca 9 tiden så låg hon pall på golvet, kräkt, 42graders feber, skakade och var stel med ett juver som inte fick plats i min hand. Så det blev in akut till Hbg igen. Och dom la in henne så jag fick hem 10 5 dygn gamla valpar att flaskmata. Åkte in dagen efter och fick en sond att mata vissa med. För dom total vägra flaskan. Och då fick jag träffa Lilla och juvret va störrre och hårt som sten.. Det sprack upp när hon va inlagd, fick behandling och en massa vård. 

Underbara veterinärer och sköterskor där inne <3

Letade efter ammatik till dom minsta valparna men fick bara kontakt med skendräktiga lr så va dom för långt bort.. Så jag behöll dom hemma..

Ringde uppfödare, ammacentraler och kliniker och fråga om dom visste någon möjlig amma. Men fick ett svar av mer än hälften att;

"Slå ihjäl hälften för de e bara blandras."

Och

"Slå ihjäl hälften för du kommer inte klara av att flaska dom så dom överlever."

Efter dom kommentarerna blev jag förbannad. (Kanske inte så konstigt.)

Slå ihjäl dom för de e blandras??!! Ska vi då gå ut å slå ihjäl bebisar som föds för tidigt? Eller människor som är "blandras" ???  

För VEM ska va den som sitter och väljer ut vilka man ska slå ihjäl??

Inte jag iaf, jag har valt att para min tik, då väljer man att ta konsekvenserna som kan uppstå. Och det har jag gjort. Dom skulle ha mat var tredje timme å de tar ca 1-1,5 timme att mata alla själv och sen ska de diskas, man själv ska äta lite så under 1,5 veckas tid så sov jag kanske 3 timmar per dygn. 

Har haft mamma till hjälp och det är jag enormt tacksam över   

Jag e svintrött, och ont i kroppen och skulle kunna sova i en vecka.. Men dom börjar bli stora, äter mer sällan nu så ja får sova lite mera och snart får ja sova hela nätterna.. Men jag ger mig FAN INTE!! Ska visa dom satans idioterna som tycker man ska slå ihjäl dom.. 

En blandras hund är dessutom ofta friskare och sundare än en linjeavlad, inavlad och sönderavlad blandras.. 

Jag kan säga såhär att vår tik som är 13 iår har varit hos veterinären 1 gång i sitt liv och de va pga blodutgjutning vid skulderbladet efter en olycka.

Visst sen finns de bra linjer i de renrasiga, men de finns oseriösa uppfödare som inte ser allt utan avlar för extriören och sen om där e massa skit bakom de skiter dom i..

Alltså vill inte hacka på renrasigt men jag föredrar blandras för tycker personligen dom är friskare och starkare. Både fysiskt och psykiskt. 

Men tur är vi olika och vill inte ha samma typ av hund :) 

Men nu är hon hemma efter 1 veckas vistelse där inne och hon mår bra. Hon är pigg och är sig lik igen :) Men valparna kan hon inte dia då dom va tvungna att stoppa mjölken på henne. Så jag fortsätter med flaska, (alla har börjat med flaska nu) och så ska ja introducera dom för öggstanning i veckan.. 

Och vi ska på återbesök den 10 Augusti och då hoppas vi dom bedömer att vi slipper operera bort juvret. Tror inte det kommer behövas då det bara på dessa dagarna blivit jätte fint :) Det är stort, ca 4cm i diameter men det har fått en jätte fin färg nu.. Och jag  ska ju tvätta å klämma ut var ur de varje dag och helst ha de öppet då det vätskar enormt mycket. Så hon har en t-shirt på sig och kliar inte på de lr försöker slicka ens. Och när man ska rengöra såret å klämma på de så ligger hon fint å stilla på sidan och biter ihop och låter mig göra de som behövs.. 

Veterinären sa det att ; "en sådan här snäll, tålig och förståndig hund träffar man KANSKE 1 gång varannat år." 

Ja, jag är mäkta stolt över min älskade Lilla som är så snäll.. 

   Lilla. Min älskade bästa vän   

Kan inte beskriva med ord hur mycket du betyder för mig. 

En flock med valpar :) 

Underbart gosiga är dom. Så nu ska vi hitta bra hem till dom kära liven. 

Och lite om mig nu då, lr bebisen rättare sagt..

Har gått in i vecka 22 idag. Tiden går fort, väldigt fort. 

Bebisen sparkar och busar där inne och tycker absolut inte att mamma ska vara stilla och sova.. Hmm, å magen kan ja verkligen inte sussa på för då blir h*n förbannad ochfar runt som en jojo i magen å sprallar som en tok.. Hihi Mysigt är de verkligen men jobbigt när man väl vill sova nån timme iaf..

Foglossningen har dragit igång rejält baktill och benen e svullna och de bultar i knäna så går gör vi så lite som möjligt.. Bältet är super skönt iaf :D

*Tack Linda   *

Nu e där en riktigt bebis mage <3

*Mammas jordgubbe*

Ne nu har ja inte tid och sitta här mer.. 

Jag ska ha i mig lite mat, å sen ge valparna.. 

Puss & Kram

.. skriva av mig!!

Blir så irriterad av den här jävla "bromsklossen" jag berätta om i förra inlägget. 

Så känner att ja måste få ut lite nu, för nu va de ett tag sen.. 

Bromsklossen är mina Sjukdomar. Jag vet inte hur lr vad jag ska göra för att folk ska förstå och acceptera mig som jag är. Att jag kommer leva med mina kroniska sjukdomar resten av mitt liv.

-"Skaffa dig ett jobb och sluta va så lat. Så ska du se att du snart mår bättre." 

Å hur jävla enkelt är det då om jag får fråga?? Vet ni alla hur det är att ha kronisk smärta dagligen i olika delar av kroppen och inte ens veta om du måste stanna hemma hela dagen för du är alldeles för trött och har för ont för att gå ut?! 

Kommer jag till en arbetsgivare idag och söker en tjänst hos dom, å dom ser i mina papper att jag har FMS och gått på Rehab så inte fan får jag jobbet!! 

Vet MÅNGA fler som blir nobbade pga FMS.

Och man kan inte undanhålla de heller och låtsas man e frisk för VERKLIGHETEN kommer ifatt en. När smärtorna e för kraftiga, intensiva så man bara vill gå och dra något gammal över sig och försvinna för man har PROVOCERAT sjukdomtillståndet och DÅ ska du kunna förklara för chefen att du inte berättade att du hade en kronisk sjukdom som gör att du inte vet om du kan stå upp nästa dag lr inte.. Tror inte de skulle vara så jävla populärt.

Jag har provat med en del olika jobb för å se vad som passar mig. Bara de är en stor utmaning, och sen när man väl vet de ska man hitta en arbetsgivare som accepterar att man ringer en kvart innan man börjar å säger att man mår för dåligt för å komma. 

Var hittar man den arbetsgivaren?? Vet ni någon så säg gärna till..

För jag har drömmar och livsplaner som alla andra. Men inte fan kan ja göra de ja vill nu.

Ska utredas efter förlossningen tillsammans med FK och AMS så kanske jag får hjälp att komma ut i arbetslivet. För jag har en stämpel i pannan: FIBROMYALGI

och har man fått den är de svårt. Men dom ska utreda alla former av RA och även annat som kommit i samband med sjukdomen. Och jag kommer inte sluta fören dom hjälpt mig. För alla tycks tro att man är ung och lat.  

Tom folk i ens släkt behandlar en illa och trycker ner en för de. Men va fan ska man göra? Man kan inte mer än att förklara hur det ligger till och vill inte personen sen tro på det så är de fan upp till dom. Jag klarar mig utan falska uppblåsta idioter som tror dom vet precis allt här i livet. Men egentligen bevisar de bara en sak, Dom måste hävda sig för att själva må bra.. Och de kan jag va utan. 

Men alla unga är inte lata, en del vill jobba och en del är faktiskt lata.

Många av oss vill jobba, spara ihop till en bra pension, kunna investera i ett fint hus/gård, bilda familj och göra de man vill på fritiden. Så om de inne3bär att sitta vid datan, fiska, rida, ha feta bilar lr resa utomlands 4 ggr per år.. 

Alla vill ju något lr hur? Å då gör man allt för att nå det. Eller? 

Men när de då kommer en fet jävla bromskloss/betongvägg i vägen och man kommer inte längre utan blir hindrad mitt på resan dit. 

Hur fan gör man då? 

Tänk dig att du har taggtråd i en stor boll runt dig och du hittar flera ändar men alla tar slut fort och du hittar inte den som leder dig ut. Du får mer och mer panik och till sist faller man ihop deprimerad och slut på ork att försöka hitta något som tar dig ut. 

Det var väl ungefär de jag behövde ha ut för att släppa lite av trycket.

Men undrar en sak, vilka läser min blogg egentligen? Kommentera gärna så man vet någon iaf. Just för ja e lite nyfiken ;) Men Tack för ni läser iaf.  

Puss & Kram Ina

Så nu är de officiellt. Jag ska äntligen bli mamma i December. 

Jag är beräknad till 15 december   

Finner inga ord för hur lycklig jag är.

Men tyvärr finns de människor som inte tycker de e så bra.

Men då kan dom håller det för sig själva.

Jag har gjort ett val. 

Och de känns rätt, mer än rätt. 

Har hänt så otroligt mycket sen sist jag uppdaterade. Men jag återkommer en annan dag med de när man inte har fullt upp.. 

Kan bara säga att jag är så otroligt lycklig! 

Och jag sätter mig själv före alla andra nu! Kalla mig egoistisk men jag tänker inte låta någon sätta sig på mig och tro dom kan bossa över mig mera.. 

För jag har en egen vilja och den är stark, oerhört stark. 

Fick höra de igår av en närstående person, att jag har en jävla vilja å hade man haft 1/3del av den så hade man klarat allt. Nu jävlar ni. Jag är en ny människa. 

Det som hänt har gjort mig till en starkare och bättre människa. 

Är ledsen för vissa tragiska saker som hände under resans gång, men samtidigt tacksam för hade de blivit så som de va på god väg att bli hade jag kanske varit kvar där än idag.. I samma spår, mått likadant osv. 

Men här har ni en ny, stark, lycklig Ina som älskar livet. Värken har blivit så mycket bättre sedan jag blev gravid. Massa energi, får gjort hur mycket som helst. Så tack för hormonerna   Dock är inte människorna runt omkring mig lika glada för dom.. hehe.. 

Flyttar i slutet av sommaren  :) Jag, Lilla och Jordgubben   

Och ni som har något negativt att säga om detta är Välkommen att delge dom på:

www.TaDinaKommentarerOchFarÅtHelvete.se

De händer så galet mycke just nu och kan inte beskriva allt. Men en del saker jag väntat på otroligt länge och en del som jag gärna varit utan.. Men de får jag ta mig igenom.. När de väl e gjort så kommer allt bli bra.. "De kommer inget ont utan att ha något gott med sig" Sen undrar jag om ALLT har något gott med sig? Hmm.. Allt har nog inte det, men mycket iaf .

Klar med skolan nu i Juni :) Härligt :) Så då blir de och komma igång och arbetsträna. Fibron ska fan inte hindra mig mer. Blir idiot av att ligga hemma och inte kunna göra något. Men något finns de jag klarar av. Och det ska jag hitta!!

E så trött på folk som klankar ner på en :( De e fruktansvärt jobbigt och tär på en psykiskt. Tyvärr är inte Fibron riktigt accepterad i samhället ännu, men fler och fler börjar acceptera den. Det är ingen kärring sjuka som den kallades tidigare. Den är godkänd av WHO och klassificeringsnummer M79.7. Men det räcker tydligen inte för vissa. Finns tom läkare som inte accepterar den.. Speciellt äldre, med finns bra svar och ge dom oxå precis som de finns til landra okänsliga IDIOTER rent ut sagt. 

(Jag är igång med att starta upp "Ung med Fibromyalgi" i Ängelholm med omnejd. Finns även som kantaktperson via mejl och telefon inom kort. Vet själv hur viktigt det är att prata med någon i sin egen ålder och känna sig accepterad och förstådd. Tillsammans är vi starka och stöttar varandra!) 

Men men, jag är glad att jag har familj och vänner som förstår/försöker förstå hur det är. Och det är guld värt   

Har även fått reda på att det finns 2 (3) till i min släkt med Fibro, den ena är dock ingift. Men nu vet man att de finns ännu fler som vet vad det handlar om. 

Jag är medveten om att folk aldrig kommer förstå hur det är att leva med kronisk värk. Att ALDRIG ha en smärtfri dag, att dagen aldrig blir som man tänkt sig oavsett hur man planerat och hur gärna vill göra de man planerat. Men det vänder på en femöring, och man får stanna hemma för kroppen ställer sig på tvären.

Har för  ca 1 vecka sen fått höra att så kan man inte leva?! Och att ingen vill leva så?!    

NEJ, VA FAN TROR FOLK EGENTLIGEN??

Att jag valt att leva såhär?  Att jag vill leva såhär? 

Ingen med fibromyalgi lr någon annan sjukdom väljer den. 

Man väljer inte att få Cancer, MS eller Alzheimer!! Men dom är accepterade?! De fanns ingen som trodde att MS & Alzheimer va "riktiga" sjukdomar för några årtionde sen heller..

Men jag ska ta mig vidare i mitt liv. Sen att det innebär stora uppoffringar vad gäller fritid, vänner, jobb osv. Så ska jag klara mig och inte låta mig behandlas som skit!!

Det räcker nu!!

Min Lilla

Inte utan min ögonsten! 

Allt är inte negativt. Har "dykt" upp mycket positivt i mitt liv som jag inte kan beskriva, de jag kan säga är att det är FANTASTISKT!! Äntligen!!    Det är så välkommet så..

Kisekatten väntar bebisar, hon låg i mitt knä för nån vecka sen med "förvärkar/sammandragningar" men inga bebisar har kommit ännu. 

Viola <3 

Och jag själv har troligtvis skaffat mig tillökning i min familj :) 

  

    

  

  

Till alla friska som ej förstår eller till er friska som vill förstå hur det är att leva med fibromyalgi föreslår jag att ni går till jobbet med.....

*En begynnande förkylning.

*Lite små feber.

*Dov huvudvärk eller lite dov tandvärk.

*Malande mensvärk, eller känningar åt gallan.

*5 till 10 småstenar i skorna.

*Tag med en gummiklubba eller liknande och slå med jämna mellanrum lite varstans på kroppen.

*Tag en dos med Bricanyl så att hjärtat börjar hoppa så smått.

*Drick ett rogivande te så att du har svårt att hålla dig vaken.

*Ät en hel påse katrinplommon.

*Tag en lång bit tejp och sätt den längs med ryggraden,   

så att det känns spänt och stelt när du böjer dig.

*Spola händerna i kallt vatten, känn smärtan och stelheten.

*Knyt fast armar & ben med resårband,

så att varje rörelse ger kraftigt motstånd & trötthet.

*Låna en hörapparat & ställ upp volymen på högsta läget, "njut" av alla ljud.

*Tag lite hudlotion i ögat så att synen blir lite dimmig.

Okänd skribent. Men oerhört bra förklaring.

En annan bra förklaring... 

"Tänk dig att du är ute och kör bil i nåt viktigt ärende. 

Plötsligt stannar bilen och går inte att starta hur du än försöker. 

Du vet att det finns bensin i tanken, men det hjälper inte. Den är 

stendöd och rör sig inte en meter!

Då kan du ringa en verkstad, låna eller hyra en annan bil eller rent 

av sälja den och köpa en ny.

Men lek nu med tanken att du inte kan göra något av detta! De 

alternativen finns inte.

Du får vackert ställa in det du planerat och snällt sitta och vänta 

tills bilen behagar starta igen.

Det kvittar hur gärna du vill fortsätta köra, det kvittar hur nedlåtande 

folk är för att du inte kom fram dit du skulle, det kvittar vad du och 

andra tycker och tänker om bilen.

Den står där den står. Du vet att den kommer att starta igen men 

inte när och inte hur långt du kommer att kunna köra.

Bilen går bara en begränsad sträcka per dag, oavsett om du skulle 

behöva använda den mycket, mycket mera…..och dessutom har den fyrkantiga däck!

Sån är min kropp och min trötthet."

Författare Ellica Hernqvist.

Okänsliga kommentarer om fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom

Om okänsliga kommentarer man kan få av sin omgivning och om hur man kan bemöta dem.

HUR MAN KAN HANTERA OKÄNSLIGA KOMMENTARER FRÅN SIN OMGIVNING.

En tråkig verklighet när man lider av fibromyalgi eller kroniskt trötthetssyndrom är tyvärr att man ibland ställs inför okänsliga kommentarer från människor som,

A) inte förstår vad dessa sjukdomar innebär eller B) inte tror att det är riktiga sjukdomar. De här kommentarerna kan försätta oss i obehagliga situationer och jag har upptäckt att det kan betala sig att i förväg tänka ut vad man ska svara.

 NÄR DE HELT ENKELT INTE FÖRSTÅR: För människor med kroniskt trötthetssyndrom är standardsvaret något i stil med ”Ja, jag blir också trött”.

Vi får också höra ”Jag har haft väldigt ont i mina knän den senaste tiden – jag kanske har fått fibromyalgi”.  De här kommentarerna är irriterande, men de kommer vanligtvis från människor som menar väl och som försöker visa att de kan relatera till hur vi mår (även om de egentligen visar hur mycket de inte kan relatera till det).

Personligen känner jag inte att jag behöver bemöta dessa kommentarer. Men om någon skulle fortsätta med att fälla samma kommentarer hela tiden skulle jag kanske bemöta det med något sorglöst i stil med ”Jag blir inte trött – det är snarare så att jag aldrig känner mig vaken” eller ”Wow! Jag önskar att jag också bara hade ont på ett ställe”.    

 NÄR DE INTE TROR PÅ ATT VI ÄR SJUKA: Det är speciellt jobbigt när dessa kommentarer kommer från läkare eller annan vårdpersonal.  Jag har personligen inte stött på sådana läkare (jag vet – jag har haft jättetur), men jag har förberett ett svar: ”Du ägnar inte speciellt mycket uppmärksamhet åt forskning, eller hur?”.  Sedan skulle jag se till att hitta en annan läkare. Om läkaren arbetade på en klinik eller ett sjukhus skulle jag skriva till deras chef och framföra mina klagomål.

Om det handlar om kommentarer från en icke-medicinsk person måste vi själva välja om det bästa är att bemöta kommentaren eller inte. Det är normalt att man blir defensiv och vill ge igen, men det skulle kunna leda till en ännu mer stressande konfrontation. Om du känner att du behöver säga ifrån, var då beredd på att sätta ”angriparen” i heta stolen. Jennifer Heisler som ligger bakom Guide to Surgery på About.com, föreslår att man helt enkelt säger

”Jag är säker på att du inte har en aning om hur okänslig den kommentaren var”.

Du kan också säga: ”Du har tur att du inte vet precis hur verkligt det här faktiskt är”.

En av mina favoriter är:

”Tror du att MS och Alzheimer är riktiga sjukdomar?”. Antagligen tittar de förvånat på dig och svarar ”Självklart” och då säger du ”Fram tills för några årtionden sedan var det ingen som trodde på de sjukdomarna heller”.  

Gå därifrån när du väl har besvarat deras kommentar. Det kommer att visa dem hur förolämpad du känner dig och det gör också att du kan komma därifrån innan du blir alltför känslosam eller omtöcknad av fibrodimma.

Vilka kommentarer har DU behövt stå ut med? Hur svarade du, eller hur önskade du att du hade svarat?

Källa: About.com   Finns även på: Svenska Fibromyalgi Förbundet